Bestämmer SÄPO över historien?

 

Radio Nords båt Bon Jour på Östersjön.

För 15 år sedan skrev jag en bok om min far och ett radioäventyr i ett mycket annorlunda Sverige. Boken heter Stick iväg, Jack! och skildrar Radio Nord som sände radio från ett fartyg på internationellt vatten i Östersjön under 16 månader 1961-62. Det är en bok med starka politiska inslag och också ett stycke mediehistoria, eftersom den lilla uppstickaren på havet starkt påverkade monopolföretaget Sveriges Radio – bland annat när det gällde musikval och nyhetssändningar.

Boken fick ett gott bemötande i tidningar, radio och TV. Jag lämnade sedan min far Jack S. Kotschack och ägnade mig åt andra människor och berättelser. Dock fanns det fortfarande frågetecken kring saker han berättat för mig och mina bröder – bland annat om hur han lämnat kriget i Finland 1944 och kommit till Sverige. Därför blev det så småningom ytterligare en bok, Salomons hemligheter, som kom 2021. I samband med denna bok så letade jag efter material om min far i svenska och finska arkiv.

Det är i de svenska arkiven jag stöter på motstånd, specifikt från SÄPO:s arkiv i Arninge. Jag får ut åtta sidor anteckningar från åren kring andra världskriget, men förstår att det finns en större mängd senare material – ”lejonparten” skriver handläggaren – som inte lämnas ut.

Två gånger överklagar jag till Kammarrätten, under rubriken Rätt att ta del av allmän handling. Efter dubbla avslag kan jag konstatera att dessa handlingar verkar vara allt annat än allmänna.

Hänvisning sker till Underrättelsesekretess i offentlighets- och sekretesslagen (OSL på juristspråk). Jag får inte ut dokumenten då det gäller ”uppgift som hänför sig till Säkerhetspolisens brottskämpande verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott mot Sveriges säkerhet, terrorbrott, eller tryckfrihetsbrott och yttrandefrihetsbrott med rasistiska eller främlingsfientliga motiv.”

Motiveringen till hemlighetsmakeriet är så allmän att det kan gälla i stort sett vad som helst. Ordet brott nämns dock sex gånger i olika kombinationer i meningen ovan.

Utdrag ur utslaget från Kammarrätten.

Jaha, och vad är det då för brottslig verksamhet som min far misstänks för? Uppenbarligen något som Säpo tycker berör dem. De ska ju förebygga, förhindra eller upptäcka.

Planerade min far brott mot Sveriges säkerhet eller terrorbrott? Det har jag svårt att tro, men jag vet inget mer än i motiveringen ovan.

Domen från kammarrätten går att överklaga till Högsta förvaltningsdomstolen. Det har jag också gjort. Men den domstolen tar bara upp mål där kammarrättens beslut beror på ’grovt förbiseende eller grovt misstag’. Det innebär att av cirka 7 000 mål varje år så får bara 1-2 procent prövningstillstånd.

Jag hör inte till de lyckliga.

Allt eftersom tiden har gått så stör jag mig mer och mer på att det är SÄPO som ska bestämma över den svenska historieskrivningen, i t ex fallet Jack Kotschack och Radio Nord.

Efter att jag skrivit boken om Radio Nord så tog Riksarkivet i Marieberg tacksamt emot en stor mängd dokument som jag donerade. Efter den senaste boken plockade jag också ihop en flyttlåda med olika typer av dokument med anknytning till min far. Jack Kotschacks arkiv i omfattar nu cirka 1,3 hyllmeter i bergrummet i Marieberg.

Men det saknas alltså en okänd mängd dokument som jag förstår hör till 1960-talet och tiden för Radio Nord.

Tänk på att Radio Nord sände från en båt på internationellt vatten i Östersjön med god närhet till Sovjetunionen i öster och att det 1961-62 var oroligt i världen med Kubakris och nedskjutningen av Dag Hammarskjölds plan i Afrika.

Var Radio Nord, finansierat av amerikanskt kapital, på något sätt involverad, t ex för signalspaning från sin fördelaktiga position?

Det får jag inte reda på.

När jag lite slumpmässigt går igenom tidigare utredningar om SÄPO:s verksamhet så hittar jag Två frågor om sekretess hos Säkerhetspolisen från 2001, där hovrättslagmannen Hans Frennered fått justitieminister Laila Freivalds uppdrag att gå igenom möjligheter till lättnader i sekretessreglerna.

Här finns en skrivning som jag helt instämmer i:

Vid åtskilliga tillfällen genom åren har regeringen uttalat att det hos Säkerhetspolisen finns handlingar som innehåller uppgifter som är av stor betydelse för det historiska kulturarvet och att det är viktigt att dessa uppgifter inte undanhålls allmänhetens insyn mer än vad som är nödvändigt, t.ex. med hänsyn till rikets säkerhet, förebyggandet och beivrandet av brott samt enskildas personliga förhållanden.

Vad som hände för mer än 60 år sedan kan omöjligt ha betydelse för rikets säkerhet idag, eller för den delen beivrandet av brott. Och om det finns känsliga uppgifter om personliga förhållanden så är det bara att maska över dessa.

Det känns mycket märkligt att Riksarkivet i Marieberg bevarar material om min far, medan Riksarkivet i Arninge hemlighåller resten.