Dagen då clownen grät. Texten ur DN kultur idag den 3 januari 2024.
”Dagen då clownen grät” – mysteriet med Hollywoodikonens försvunna svenska
film
1972 befinner sig Jerry Lewis i Sverige för att spela in ett drama om en clown i ett koncentrationsläger med Harriet Andersson i en stor roll. Men när den amerikanska komikern lämnar landet tar spåren efter filmen slut.
Vad hände egentligen med ”Dagen då clownen grät” och stämmer ryktet om att filmen kommer att släppas i år?
Jan Kotschack lägger försiktigt upp en väska på Filminstitutets arkivariebord.– Ryser ni inte lite grann? säger han till institutets arkivarier och presschef som samlats för att ta emot donationen.Ett ”wow” susar genom gruppen när Jan Kotschack öppnar väskan som hans pappa, den svenske filmproducenten Jack Kotschack, efterlämnade. Den är fylld med gamla fotografier, ett originalmanus och kontrakt som Jack Kotschack skrev med de svenska skådespelarna när den världsberömde komikern Jerry Lewis var i Stockholm 1972 för att spela in den i dag mytomspunna filmen ”Dagen då clownen grät”.Jan Kotschack bläddrar igenom kontraktspärmen som legat på en vind i 40 år. John Elfström, Hans Klinga, Sven Lindberg, Ulf Palme, Lars Lind och framför allt Harriet Andersson finns alla med i den stjärnspäckade rollistan.– Harriet Andersson spelade Jerry Lewis karaktär Helmut Doorks fru. Det är skönt att det här får komma till användning, det hade legat kvar på vinden annars, säger han.Filmhusets två arkivarier trär på sig plasthandskar och plockar försiktigt ut fotografierna. Det är bilder från när Jerry Lewis är hemma hos paret Kotschack, men också en stor mängd bilder från inspelningsplatsen i Stockholm. Den ser välgjord ut, man har byggt upp baracker i Sundbyberg och skådespelarna är iklädda kritstrecksrandiga fångkläder.– Filmen handlar om en tysk clown som hamnar i ett koncentrationsläger och för barn till en gaskammare. Hollywood ville inte ta i det med tång, det var ett otroligt känsligt ämne, säger Jan Kotschack.
Den avdankade tyska clownen Helmut Doork förnedrar Adolf Hitler och hamnar i ett koncentrationsläger. Väl där börjar han uppträda för judiska barn och blir senare uppmanad av nazisterna att försöka leda barnen till gaskammaren på ett smidigt sätt. Om han lyckas blir han fri.Över 50 år senare har filmens öde blivit ett av filmvärldens största mysterier. Efter att Jerry Lewis och Jack Kotschack lämnade inspelningen i Stockholm försvann spåren efter den helt, och bara några få personer hävdar att de sett den.– Enligt farsan så tog Jerry Lewis de sista dagarnas filmrullar och stack. Det var olyckligt, säger Jan Kotschack.I dag är internetforum fyllda av trådar med funderingar och spekulationer, videoklipp på sociala medier försöker reda ut vad som egentligen hände med filmen och om den verkligen var så fruktansvärd som Jerry Lewis själv hävdade att den var. Men det som framför allt har satt i gång intresset för filmen på nytt är ett rykte som började spridas två år innan Jerry Lewis gick bort 2017: att Lewis donerade filmrullarna till USA:s kongressbibliotek 2014, med ett embargo om tio år.Den 9 december 1971 landade Jerry Lewis i Stockholm. Han var i Sverige för första gången för att undersöka möjligheterna att spela in sin kommande storfilm ”Dagen då clownen grät” på svensk mark. Strax efter att planet landade berättade han för journalisterna på plats att filmen var en tragisk historia, men lade till att den inte enbart var det. Han kallade sig själv en sådan totaloptimist att han trodde att man kunde vända det mest negativa till något positivt.– Visst är det en utmaning, men det är det som gör det så spännande. Jag vet inte alls om jag kommer att lyckas, det återstår att se, sade han till DN.Jan Göransson, presschef på Svenska Filminstitutet, kommer ihåg förväntningarna kring filmen. Det var ovanligt att en amerikansk filmproduktion ägde rum i Sverige på den tiden. Han minns också när pressen mötte Jerry Lewis på flygplatsen. Det var en jättenyhet.– Jag hade precis blivit filmintresserad när jag fick nys om den här filmen. Jerry Lewis skulle komma till Sverige, det var jättestort! Det var väldigt många artiklar i tidningarna. Jag tyckte också att det var väldigt spännande att han skulle ha anlitat massor av svenska skådespelare, säger han.Några månader efter det första Sverigebesöket bestämde sig Jerry Lewis för att spela in filmen i både Paris och den svenska huvudstaden. Han träffade bland andra skådespelaren Lars Lind på Scandic Anglais i Stockholm. De skakade hand och efter det vällde de svenska skådespelarna in. Jerry Lewis fick bland annat råd av Ingmar Bergman om den svenska uppsättningen. Lars Lind minns händelsen som om det vore i går:– Det var väldigt märkligt det hela, plötsligt dök Jerry Lewis upp i Sverige. Det var en film som alla pratade om i Hollywood, vilket mysterium det var! Han var så stor, säger han.Senare samma år strök Lars Lind och de andra skådespelarna runt i kritstrecksrandiga fångkläder med fastsydda stjärnor på bröstet. Det var sen vår i Sundbyberg och Jerry Lewis rörde sig framför och bakom kameran i Stockholms utkanter. På regissören och huvudrollsinnehavarens kontorsdörr hade den judisk-amerikanske komikern skrivit ”Chefsjude”.– Det är en väldigt skakande berättelse, inte så mycket komedi, säger Lars Lind om filmen.– Roberto Benignis ”Livet är underbart” var i princip ett plagiat, det är i stort sett samma story. Man försöker skoja bort allvaret och Jerry Lewis var för tidigt ute på något sätt.Det var heller inte någon som riktigt dramatiserat Förintelsen på det sättet tidigare. En clown i ett koncentrationsläger? Det verkade befängt, menar Jan Göransson.– Vid den här tiden kom det många dokumentärer om Förintelsen. Idén lät lite absurd vill jag minnas. Såren var så vidöppna fortfarande och Lewis var ju komiker, säger han.Parallellt med inspelningen gick Jerry Lewis andra filmer fortfarande på repris i Sverige. Det blev en kontrast när ”Dr Jäkel och Mr Hyde” och ”Huller om buller” visades på svensk tv samtidigt som ”Dagen då clownen grät” omskrevs i medierna.När Lewis lämnade Sverige 1972 tog han med sig filmrullarna och försvann. Han satte sig ned och tittade på filmen och skämdes. Det var bara han som fick se den efter det, har han sagt. I hans filmportfolio finns ett glapp om nästan tio år efter 1972. Det är anmärkningsvärt för mannen som skådespelat i över 70 filmer. Nästa storfilm blev Martin Scorseses ”King of comedy”, 1982, där han spelade mot Robert De Niro.– ”Dagen då clownen grät” markerar ett sorgligt öde, säger Jan Göransson.Filmen hamnade i ett vakuum mellan komedi och allvarligt drama. Jerry Lewis själv har sagt att den var förvirrande. Var det kanske där det gick snett? Var det möjligt att göra en dramakomedi som utspelade sig i ett koncentrationsläger, knappt 30 år efter Förintelsen?Mystiken kring filmens öde har fångat uppmärksamheten hos många nyfikna. BBC var i Stockholm 2016 för att undersöka det hela. Personen som ledde programmet var David Schneider, en brittisk-judisk komiker och skådespelare.– Vi vet inte riktigt hur mycket komedi det är i filmen. Jerry Lewis kunde kanske inte kombinera allvaret med det komiska. Det är en sak när skämten kommer inifrån koncentrationslägren, säger David Schneider som har ett särskilt intresse för humorn i koncentrationslägren och som för tillfället jobbar på en film som utspelar sig i ett nazistläger.”Dagen då clownen grät” är nästan mer aktuell i dag än vad den tidigare varit, menar han. Det finns ett slags kraft i att ge sig ut på området mellan komedi och det absurda. Och när de två gifter sig, då kan det bidra till något fantastiskt.– Men kanske var det för tidigt. Mel Brooks lyckades med musikalen ”To be or not to be”, som inte alls är realistisk. Det är en musikal, en fruktansvärd sådan. Jag tror inte att Jerry Lewis hade en tillräckligt tydlig kontext, säger David Schneider.Han säger också att Lewis förmodligen kämpade med de komiska bitarna. Det är intressanta och starka scener som utspelar sig i lägret, av det han sett. Mycket fungerade, men andra bitar gjorde kanske inte det. Ifall man kan få folk att skratta på samma gång som man inser allvaret, då har man något bra på gång.– Men om man inte hittar balansen kan det bli en katastrof.Jerry Lewis bröt ihop säkert 20 gånger under inspelningen, sade han 2016 i en tysk dokumentär om filmen, ”Der Clown”. Tidigare har han också sagt att man inte kan hänge sig åt något och sedan fly ifrån det – men att han gjorde just det. Anledningen? Han skämdes för mycket. Filmen var inte tillräckligt bra. Varken hans regi eller skådespeleri höll måttet.Några år innan Jerry Lewis gick bort skrev Los Angeles Times en artikel om att Lewis donerat filmrullarna från ”Dagen då clownen grät” till USA:s kongressbibliotek. Efter det började ryktena om en återuppståndelse spridas. Men efter artikeln har skribenten, Noah Bierman, inte hört något mer om den försvunna filmen, berättar han för DN.DN har varit i kontakt med USA:s kongressbibliotek som bekräftar uppgifterna om att Jerry Lewis donerade material till dem och att de den 27 augusti 2024 kommer att släppa materialet. Men, lägger de till, det är tyvärr inte en film som är i sin helhet, utan en stumversion med klipp och ljud som är separat.”Det är även ett material som har läckt på internet”, skriver bibliotekets forskningscentrum till DN.På Youtube finns ett 30 minuter långt klipp från filmen. Om det är Jerry Lewis och producenterna själva som satt ihop delar av klippet är fortfarande oklart. Men det finns där, ihop med textremsor av manuset som försöker fylla i luckorna i handlingen. I slutet ser man en clownmålad Jerry Lewis leda barn till en gaskammare och enligt manus slutar filmen med att Helmut Doork följer med barnen in i kammaren och uppträder en sista gång i livet.I intervjun från 2016 sade en märkbart tagen Jerry Lewis att slutscenen var en fruktansvärd upplevelse och lade till att han kanske varit för självkritisk gällande innehållet i filmen. Han upplevde i alla fall att han fastnade i en genre som blev för oklar att hantera:– Judar som gasades, var finns komedin i det? Det är möjligt att göra komedi av det, om du mentalt befinner dig på rätt plats. Du kan till och med hitta komedin på en begravning. I det här fallet misslyckades jag. Komedin lägger ett täcke över det som faktiskt hände. Det var något som var väldigt mycket emot mänskligheten som hände i koncentrationslägren.Jesper Anderssonjesper.andersson@dn.se
Kommentarer
Skicka en kommentar