Google-översättning av artikel i Helsingin Sanomat

 

Finländaren Jack S. Kotschack gjorde en film med Jerry Lewis som många törstar efter, men som aldrig har visats

I slutet av fortsättningskriget blev Jack Kotschack, som rymde från fronten till Sverige, filmproducent. Det borde göras en film om hans liv. Den finske juden Jack S. Kotschacks spännande liv har förts till bokpärmen av hans svenske son Jan Kotschack.

Bra, för Jack S. Kotschack (1915–1988) producerade till och med en film av superkomikern Jerry Lewis. Kotschack eget liv borde ha gjorts till en film.

Det slutade med att Jörn Donner sa det i sin sista bok. Enligt Donner var Kotschacks karriär "minst sagt färgstark".

Ämnet för Jerry Lewis-filmen, som avslutades men lades på hyllan under stor osämja, är motsägelsefullt. Lewis spelar en clown som skickas till ett koncentrationsläger, som tröstar judiska barn med tricks, men som till slut bestämmer sig för att stanna hos dem i gaskammaren i Auschwitz. Filmen The Day The Clown Cried spelades in i Sverige 1972, den andra producenten var Nat Wachsberger.

Det blodiga bråket orsakades av att Jerry Lewis fick betala utgifterna för många inspelningsdagar för producenternas räkning.

"The Day the Clown Cried" är en av de mest osedda hyllade filmerna i världen. Åke Lindman har också en stor roll som koncentrationslägerfånge, där han till och med dansar. Till och med Donner, som stötte på Kotschack på filmfestivalen i Cannes, blev förvånad över clownfilmens öde.

REKLAMKUNGEN Pepe Teirikari föreslog i sina memoarer en staty för Jack S. Kotschack i Radioförbundets lobby!

1961–62 drev Kotschack, som i det oändliga kom med affärsidéer, piratradion Radio Nord från ett fartyg bakom Stockholms skärgård. Det var en vansinnig framgång i vårt västra grannland – och en källa till ångest för beslutsfattarna.

Det kommersiella Radio Nord var det första mediet i Norden som bevakade ungdomsmusiken fullt ut. Den svenska regeringen tystade det efter sexton månader med en lag som hindrade svenska företag från att annonsera på Jacks kanal.

Under finalveckan spelades ständigt Monica Zetterlunds låt Stick iväg, Jack.

Kotschack hade några andra extremt givande affärsprojekt. Redan i slutet av 1940-talet introducerade han européerna för moderna kulspetspennor.

JAN KOTSCHACK har skrivit två böcker om sin far, varav den första är Stick iväg, Jack! (2009) handlar om piratradion Radio Nord. Salomons hemligheter – Jakten på en judisk desertör är ett komplement till den första boken. Jan sökte fakta i Finland, om vad hans far gjorde här innan han i all hast försvann till Sverige i slutet av kriget.

Salomons hemligheter är tyvärr en vänsterhänt bok jämfört med Stick iväg, Jack!, vars struktur var företagsam och vars innehåll var skonsam underhållningshistoria.

Vi skulle behöva en biografi om den mystiske Mr Jack anpassad till finska behov.

Den berättelsen borde ha mer rötter i filmerna. Med utgångspunkt från att Jack S. Kotschack som 17-årig pojke från Helsingfors arbetade som Teuvo Tulios stuntdubbel i thrillern Sininen varjo (1933). I filmen hade klubbkompis en tvillingbror till den depraverade brottslingen.

Så svenskar berörs av Radio Nord, vi av en fartfylld filmindustri.

KOTSCHACKS EGET långfilmsmanus Upprättelse skrivet i Sverige på 1950-talet , visar bäst skillnaderna i vad som skulle vara intressant.

I manuset, 1943, får den finske kaptenen Holm ett 13-månaders fängelse för att ha spionerat för Tyskland i fortsättningskrigets militärdomstol. Han vänder på sitt rykte till det bättre, med dramatiska konsekvenser. Efter att ha blivit befriad lyckas Holm avslöja en nyligen aktiverade statskupp i Finland av tyskarna.

Oerhört intressant, men boken bryr sig inte om att beskriva den ofilmade "Upprättelse".

IDAG bor inte längre några Kotschacks i Finland, men Jack S. Kotschacks farbror Moses var den första jude som fick finskt medborgarskap (1918). Rötterna fanns i den polska regionen i Ryssland. Jacks pappa Alter Kotschack tillverkade skor tills han började importera kosmetika från L'Oréal.

Jacks förnamn var Salomon. Unge Jack var känd i Helsingfors som tennisspelare och kapten för Kiffens bandylag.

Skandalen och den direkta antisemitismen ledde tillsammans 1939 till att han avskedades från Westend Tennis Club. Förutom Kotschack, rankad femma i Finland, avskedade klubben fem andra judiska tennisspelare samtidigt.

Tidningar skrev omedelbart om händelsen som antisemitisk. För Jack var det också en faktor i bakgrunden att han lite tidigare orsakat döden av två fotgängare som rusat ut på vägen i Drumsö.

En lördag i augusti 1938 hade Jack S. Kotschack kört sin sportbil till stadens centrum efter tennistävlingar i Westend. Kotschack fick ett straff på cirka ett år och körförbud, men hovrätten ändrade 1940 domen till frikännande.

Det pågick redan ett vinterkrig mellan rättegångarna. Salomon, eller Jack, kom till fronten som andra finska judar.

DET ÄR ÖVERRASKANDE att Kotschack senare, som filmproducent i Sverige, valde Mika Waltaris roman Ingen Morgondag att filmatisera. Den handlar om rika hemliga älskare som gör misstaget att köra över en liten pojke, men bestämmer sig för att dölja sin skuld. Eliten pratar också om tennis. Samvetet testar verkligen fortkörare.

Den energiske filmproducenten Kotschack kom till Finland för att filma historien 1957 under regi av Arne Mattsson.

Ett äktenskap med dottern till direktören för Svea Filmbolag hade dragit Kotschack till filmarbete i början av 1950-talet. Han var Svea Films reklamchef, men hann producera fyra av bolagets filmer. Han producerade trots allt inte delvis Okänd soldat, även om databasen Imdb oförklarligt hävdar det.

De mogna årens filmplaner slutade med att han drog till sitt forna hemland, mot Finland. Fuse skulle ha varit en sexig komedi 1975.

Clive Donner skulle regissera. Raquel Welchs stjärnnamn blinkade. Till slut filmades inte ens sovrumsvärden för den amerikanska topppolitikern under Finlandiahallens konferenssemester.

GAMMAL SPORTSMAN Kotschack svor även när han var helt internationaliserad, helst på finska. Han höll alltid på Finland i friidrottskampen mot Sverige.

Författaren beskriver den unge Jack som lång, stark, artikulerad och farligt charmig. Den ursprungliga fadern ville alltid ha något nytt, vare sig det var "kvinnor, kläder eller klockor".

Författaren visar en så tydlig bild han kan av Kotschacks militära desertering. Han rymde i Viborg och dök upp i slutet av juni 1944 ensam i en roddbåt i hamnen i Luleå. Det var början på den svenska livsfasen.

Sonen vill nå sanningarna från sin fars överdrivna berättelser. Författaren drar slutsatsen att de finska judarna fruktade att Tyskland i en kritisk situation skulle tillskansa sig makten efter ungersk modell.

Samma dag som Kotschacks roddbåt sjösatt från ett malmskepp kom till Luleås hamn dök rubriker som "SS-generalen leder Finland" upp i stora svenska tidningar.

JACK SON insåg tidigt att ansvaret ofta vilade på den mystiske Mr Jacks lyssnare.

Göteborgs-Tidningen-intervjuerna om den lysande Kotschack är illustrativa. 1966 var titeln: "En Münchhausen som har provat nästan allt."

1972 beskrev tidningen: "Kotschacks leende är det mest övertygande som någonsin har setts på cocktailpartyn i sociala kretsar."