Arvet efter Havelange: Hot, mutor och korruption

Först ett fotbolls-VM i Ryssland, och sedan ett i Qatar. Mer än 40 höjdare under utredning av FBI i USA. Det internationella fotbollförbundet FIFA lever fortfarande med arvet från sin förre ordförande. Det är ingen vacker historia.

De blågröna ögonen vittnade om hans europeiska påbrå. Precis som hans namn, Jean-Marie Faustin Godefroid de Havelange. Pappan var belgisk vapenhandlare (passande nog!) och i hemmet talades det franska. Men sonen, född i Rio de Janeiro, var brasilianare och kallades João.

Han log mycket sällan, och verkade aldrig skratta.

Han styrde FIFA i nästan ett kvartssekel. Dessutom lärde han upp sin handplockade efterträdare i de ädla konsterna (hot, mutor och löften).

En gång var jag helt nära när João Havelange visade upp sin maktfullkomliga arrogans.

Den 20 maj 1983 höll FIFA möte på Hotel Sheraton i Stockholm. Att sammanträdet hölls i Stockholm berodde på att Svenska Fotbollförbundet firade 25-årsjubileet av VM i Sverige.

Enda punkten på dagordningen var att utse värdland för VM 1986.

Colombia hade tilldelats mästerskapet under VM i Västtyskland 1974, men dragit sig ur i november 1982 på grund av dålig ekonomi och interna problem.

Nu skulle de 23 medlemmarna FIFA:s exekutiva utskott välja arrangör av VM tre år senare.

Jag var på plats, tillsammans med ett hundratal andra sportjournalister från hela världen. På förhand ansågs nämligen utgången oviss. Skulle USA eller Mexiko få VM? Ja, Kanada hade också sökt men ansågs inte ha någon chans.

Så här skildrade jag senare processen, i Svenska Fotbollförbundets tidning FOTBOLL som jag var redaktör för.

”För en utomstående, opartisk betraktare talade alla rimliga skäl för USA.

Mexiko hade anordnat fotbolls-VM så sent som 1970, och inget land hade tidigare fått äran att så som värd två gånger.

Man kan också enkelt sätta upp ett antal punkter som bör vara vägledande när en VM-arrangör utses.

T ex landets ekonomiska situation, organisationsförmåga, infrastruktur, telekommunikationer, hotellmöjligheter, fotbollsarenor och intresse för fotboll bland befolkningen.

Mexiko har bra arenor och många är intresserade av fotboll.

När det gäller alla andra aspekter är USA överlägset.”

Men USA fick aldrig chansen. Istället fick vi på nära håll bevittna en maktfullkomlig uppvisning av FIFA:s ordförande João Havelange.

Så här gick det till.

USA, som hade låtit framställa en mycket detaljerad, tillgänglig och attraktiv ansökan, hade när ansökningstiden gick ut den 11 mars 1983 missat att ge FIFA information på ett par smärre punkter.

Istället för att be USA att komplettera sin ansökan så betraktade FIFA:s speciella VM-kommitté den som ofullständig – och därmed obefintlig. Den fanns helt enkelt inte.

Eftersom USA:s ansökan inte var helt komplett, tekniskt sett, så var landet helt enkelt inte med och ansökte om fotbolls-VM. Så såg åtminstone Havelange och västtyske Hermann Neuberger – i realiteten de som bestämde – på saken.

Som João Havelange utryckte det i sammanträdessalen på Sheraton:

­– VM ska gå på den amerikanska kontinenten. Mexiko är det enda amerikanska landet som har ansökt om evenemanget, därför får Mexiko fotbolls-VM 1986. ­­

Så var det med den saken. USA hade inte ens ansökt.

USA, som hade flugit både före detta utrikesministern Henry Kissinger och de tidigare spelarna Franz Beckenbauer och Pelé till Stockholm. Dessutom hade man låtit en reklambyrå ta fram en video och en ansökningspärm som var mycket genomarbetade.

Vi journalister som fick läsa pärmen och se filmen var mycket imponerade. Men vi fick inte rösta om vilket land som skulle få fotbolls-VM – och de fick de facto inga andra heller.

Det fanns ju, enligt Havelange, bara ett kandidatland. Inte mycket att rösta om alltså.

Mexikanerna hade varken säljpärm eller videofilm. Det enda man kunde prestera var en fyrasidig kopia på sin ansökan. Men det räckte ju bra.

Medan den mexikanske TV-reportern, direkt via satellit, meddelade den glada nyheten hem till sitt folk, ställde jag mig bakom två män som på spanska diskuterade det som just hänt.

– Detta är en svart dag för hela världens fotboll.

­– Ja, men det visar ju vad du redan vet.

– Just det, med pengar kan man göra vad som helst.

Jag vet inte vilka männen var. Men jag är helt säker på vad de sa.

***

Tre år senare var jag på plats i Mexiko, för ett VM som Maradona dominerade och där Danmark charmade åtminstone oss nordbor. Sverige var ju inte med, så jag hängde så mycket som möjligt i Guadalajara, i närheten av det brasilianska laget och dess supportrar.

Här köpte jag också en mexikansk specialtidskrift om VM.

Jag var redan vid den här tiden lite luttrad när det gällde spelet bakom kulisserna, men jag blev onekligen lite överraskad när jag läste i tidskriften om när Mexiko blivit utsett till arrangörsland av fotbolls-VM 1986.

Så här stod det i den mexikanska tidskriften:

”När Colombia beslöt sig för att avsäga sig värdskapet, i augusti 1982, var det tre länder som ville bli utsedda: Mexiko, Brasilien och USA.

I oktober 1982 bestämde Havelange officiellt att Mexiko skulle få värdskapet. Då beslöt han, trots att FIFA officiellt skulle godkänna beslutet månader senare, att resa till Mexiko från Rio de Janeiro.”

Den mexikanske uppfattningen var alltså att Mexiko tilldelades VM i oktober 1982, trots att ansökningstiden gick ut först den 11 mars 1983, VM-kommittén lämnade sitt utlåtande den 22 april och FIFA:s exekutiv sammanträdde den 20 maj.

Ett halvår innan mötet i Stockholm beslöt alltså Havelange ensam att fotbolls-VM skulle gå i Mexiko. Det var en gentjänst till hans gamle vän Guillermo Cañedo, vice ordförande i FIFA, mångmiljonär och ägare av den stora mexikanska TV-kedjan Televisa.

Idag står det i ett dokument på FIFA:s hemsida om beslutet att ge Mexiko VM 1986: A special Committee entrusted with examining the bidding file and making a confidential report gave the recommendation to assign the 1986 FIFA World Cup to Mexico which was unanimously approved.

Den speciella kommittén (Havelange och Neuberger) lämnade alltså en konfidentiell rapport med en rekommendation som enhälligt antogs. Så styrde Havelange FIFA. Så fostrade han sin generalsekreterare och sedermera efterträdare Sepp Blatter.

Blatter (t v) och Havelange.

***

Havelange brukade säga att när han valdes till FIFA-ordförande 1974 så fanns det 30 dollar i kassaskrinet men när han lämnade så fanns där 30 miljarder.

På många sätt började mångmiljardrullningen just med VM i Mexiko och vänskapen med mediakungen Guillermo Cañedo. Det var mexikanen som såg till att FIFA:s TV-rättigheter togs över och såldes vidare av bolaget ISL, grundat av den tyske affärsmannen Horst Dassler, tidigare chef för Adidas. FIFA, ISL och Internationella Olympiska Kommittén, IOK, hade alla sina högkvarter i Schweiz, som med sin strikta banksekretess passade perfekt för dem som ville ”belöna” sina vänner.

ISL köpte rättigheterna till VM för enorma summor, med toppnoteringen 1996  på 1,45 miljarder dollar för rättigheterna till 2002 och 2006 års VM. När ISL gick i konkurs 2001 efterlämnade man skulder på hundratals miljoner dollar och ett spår av korruption som gick raka vägen till FIFA:s dörr. En jurist som företrädde en hög före detta direktör i ISL sa till en schweizisk domstol att företaget blivit ”som en privat bank för FIFA”.

Men efter ett par decennier började till och med lojala medarbetare i FIFA:s toppskick att tröttna på Havelange och hans auktoritära stil. Han utvecklade en vana att avsluta möten i exekutivkommittén genom att helt enkelt lämna rummet. Och åtminstone en gång delade han ut sin egen lista med förslag på nya medlemmar i exekutiven, som han sedan förklarade antagen utan att de andra runt bordet fick säga ett ord, än mindre rösta.

Havelange blev omvald en sista gång på löftet om att utöka VM-slutspelet 1998 från 24 till 32 lag. Innan han avgick i samband med kongressen 1998 hjälpte han sin generalsekreterare Sepp Blatter att vinna omröstningen mot Lennart Johansson. Den svenske UEFA-presidenten var inte som Blatter skolad i den ädla konsten att lämna välfyllda kuvert till rätt människor.

Eller också så hade Johansson helt enkelt bestämt sig för att spela ett rent spel.

År 2011 berättade den brittiske journalisten Andrew Jennings, som granskat både FIFA och IOK, för en brasiliansk senatsutredning att Havelange hade fått mutor på totalt 50 miljoner dollar från ISL.

***

Kanske upphörde Havelanges inflytande tidigt på morgonen den 26 maj 2015 då  polisen slog till mot Hotel Baur au Lac i Zürich, och förde bort ett antal av FIFA:s allra högsta toppar. Personalen på lyxhotellet höll upp vita lakan för att skydda sina gäster mot de ovälkomna fotoblixtarna.

Bakom gryningsräden låg den amerikanska federala polisen FBI som bett sina schweiziska kollegor att ingripa.

Det fanns nämligen, skulle det visa sig, en högt uppsatt amerikansk FIFA-topp som berättat allt i utbyte mot åtalseftergift.

USA hade missat VM både 1986 (Mexiko) och 2022 (Qatar) på grund av mygel och mutor. Nu såg man sin chans att rensa upp i träsket.

Ett antal historiska tillfälligheter sammanfaller för att göra upprensningen i FIFA möjlig. För det första sitter en administration i USA med en president, justitieminister och FBI-chef som tror på hederlighet och rent spel. Deras namn är Barack Obama, Loretta Lynch och James Comey.

Redan samma dag framträder FBI-chefen James Comey i Washington. Han menar sig kunna ingripa mot all slags internationell korruption som har den minsta anknytning till USA. “If you touch our shores with your corrupt enterprise, whether that is through meetings or through using our world class financial system, you will be held accountable for that corruption.”

Comey säger också att ingen står ovanför lagen. “Nobody is above or beyond the law. We will not stop until we send messages that this is not the way things should be and that they must be different.”

Justitieminister Lynch, FBI-chefen Comey och flera lokala åklagare i New York står bakom aktionen i Zürich och efterföljande begäran om utlämnande av de anhållna till USA. I december 2015 grips ytterligare FIFA-höjdare i Zürich. Alla anklagas för mutor och korruption.

Om inte FBI hade lagt sig i så hade det nog varit business as usual bland FIFA-topparna.

***

Att de amerikanska myndigheterna kunnat ingripa, och starta ett antal utredningar som ännu pågår, beror först och främst på kopplingen till en amerikansk medborgare.

Även med FIFA-mått mätt så är historien om Charles ”Chuck” Blazer häpnadsväckande. Den jovialiske Blazer kom först i kontakt med fotboll genom sonens pojklagsspel på Long Island utanför New York. Med framåtanda och fräckhet – en typisk hustler à la New York – arbetade han sig sedan upp i graderna för att sluta som generalsekreterare i CONCACAF, konfederationen för fotboll i Nord- och Mellanamerika, samt Karibien. Han satt också 17 år i FIFA:s exekutivkommitté, som den förste amerikanen på nästan 50 år.

Vladimir Putin och Chuck Blazer.

Den jovialiske Blazer levde på mycket stor fot.

Han hade lägenheter på Bahamas, i Miami och två stycken på 49:e våningen i Trump Tower i New York. I den ena lägenheten bodde han själv, i den andra hans katter. CONCACAF hyrde också hela 17:e våningen i huset, för kontor och TV-studios. Konfederationen betalade miljontals dollar för utgifterna på Chuck Blazers American Express-kort, hans Hummer-bil och garageplats. Det enda man kunde vara säker på var att Chuck Blazer alltid lät någon annan betala, vad det än gällde.

Han var heller inte det minsta blyg för att exponera sin stora kroppshydda, bilar, storstilade middagar och kända vänner på sin blogg, Travels With Chuck Blazer and Friends.

Som generalsekreterare kontrollerade han sin konfederations bokföring, och kunde ta sin del av alla intäkter. Enligt en beräkning i New York Times så tjänade han under åren 2006 till 2011 närmare 21 miljoner dollar.

Men det mest fascinerande är trots allt att han inte gjorde något för att dölja sin livsstil. Han var bara det yttersta exemplet på att många (de flesta?) av topparna i den internationella fotbollen ansåg sig ha rätt att leva på en nivå som vanliga människor bara kan drömma om.

I november 2011 satt han på sin scooter på väg till en restaurang på Manhattan när han diskret vinkades åt sidan av agenter från FBI och de amerikanska skattemyndigheterna.

I utbyte mot åtalseftergift berättade Chuck Blazer om det smutsiga spelet i FIFA och hans egen konfederation.  2013 förklarade han sig skyldig till tio fall av ekonomisk brottslighet, inklusive penningtvätt och skatteflykt. Blazer berättade detaljerat om mutor och kickbacks vid valen av ordförande för FIFA, valen av VM-arrangörer och  spelplatser, sändningsrättigheter och sponsringsavtal för olika turneringar på den amerikanska kontinenten.

Hans vittnesmål hölls hemligt i två år. Sepp Blatter och FIFA hade klarat av många skandaler, men FBI byggde mycket målmedvetet sitt case. Bakom kulisserna blev också några andra nyckelpersoner informanter. Åtalet omfattade i ett första skede nio höga FIFA-män, fyra sportmarknadsförare och en TV-direktör.

Sepp Blatter nämndes inte, och han omvaldes med stor majortiet på FIFA-kongressen i maj 2015. Men när Blazers vittnesmål till FBI släpptes fyra dagar senare meddelade Blatter sin avgång.

Schweiz-italienaren Gianni Infantino valdes till ny FIFA-ordförande på en extra kongress i februari 2016.

Fler än 40 personer åtalades i den stora FIFA-härvan. Merparten från Sydamerika. Vi kan kalla dem Havelanges pojkar.

Till slut somnar dock den gamle mästerdomptören in. João Havelange dör i Rio de Janeiro den 16 augusti 2016, 100 år gammal.

***

Listan över de åtalade inom FIFA-härvan. 

Om Donald Trump fått bestämma hade förstås inga FIFA-höjdare blivit åtalade i USA. Men Trump var inte president när Chuck Blazer, med bostad och kontor i Trump Tower, greps. FBI-chefen James Comey, som så stolt uttalat sig om vikten av att hålla penningtvätteri och allehanda smutsiga bykar borta från USA, kom snabbt på kant med president Trump.

Comey fick sparken i maj 2017. Och i juli förra året dog Chuck Blazer av cancer, 72 år gammal.

Även utan Blazer och Comey rullade dock rättsmaskineriet vidare i USA. Fler än hälften av de drygt 40 åtalade erkände sig skyldiga och slapp rättegång.

Ett flertal höjdare från Sydamerika sa sig dock vara helt oskyldiga och togs till den federala domstolen i Brooklyn, New York. Hösten 2017 pågick en fem veckor lång rättegång mot tre tidigare toppmän i den sydamerikanska fotboll. I december 2017 befanns Juan Ángel Napout, tidigare ordförande för den sydamerikanska konfederationen CONMEBOL, och José Maria Marin, före detta ordförande för det brasilianska förbundet, skyldiga till organiserad brottslighet (racketeering) och elektroniska bedrägerier (wire fraud conspiracies). De amerikanska myndigheterna säger dock att utredningarna fortfarande pågår. Hittills anser man sig ha hittat bevis för över 150 miljoner dollar i mutor och kickbacks.

***

Kanske är det bara jag som tänker så. Men jag kan inte glömma Havelanges alla tröttsamma tirader mot USA den där gången på Sheraton i Stockholm 1983. Hämnden är ljuv.

Och som en fantastisk ödets ironi så söker nu tre länder tillsammans VM 2026: Kanada, USA och Mexiko, alltså precis de tre länder som ursprungligen ville ersätta Colombia som VM-arrangör 1986. Enda rivalen är Marocko. Beslut tas på FIFA:s kongress i Moskva den 13 juni.

Gianni Infantino har förstått att saker och ting måste förändras. Beslut om kommande VM-arrangörer tas nu av en hel kongress och inte av drygt 20 herrar i FIFA:s mycket belastade exekutiv, som nu har ersatts av FIFA:s Council.

De 37 medlemmarna i Council väljs på fyra år. Trots Infantinos försäkringar om återhållsamhet så framkom det i början av året i en granskning i New York Times att medlemmarna i Council tjänar 250 000 dollar var per år, plus ersättning för resekostnader. Sammanlagt handlar det om utgifter på närmare 10 miljoner dollar för fjolåret.

Experter på arvoden i stora företag och intresseorganisationer säger att detta är alldeles för mycket.

Infantino säger sig vilja ha en etisk dimension i FIFA:s arbete och har ett par oberoende kommittéer för detta. De har mandat att inleda undersökningar och suspendera FIFA-ledamöter.

Han har också tillsatt Fatma Samoura som FIFA:s första kvinnliga generalsekreterare. Hon är svart, kommer från Senegal och har gedigen erfarenhet från FN.  

Hur långt allt detta räcker återstår dock att se. Är det ett spel för gallerierna, eller en verklig önskan om att rensa upp i träsket?

Till slut handlar väldigt mycket, som alltid, om pengar.

Infantino säger sig precis som sina företrädare vilja utöka antalet lag i VM-slutspelet. Det brukar vara ett bra sätt att bli omvald.

Samma dag som jag skriver detta kommer också nyheten att Infantino vill ha ett mini-VM med åtta lag vartannat år. Preliminär start 2021.

Pengarna kommer att fortsätta att rulla inom fotbollen. Frågan är bara hur mycket som rinner ut över sidlinjerna.

Fair play?

Knappast.